Sokrates är väl den som skulle kunna betraktas som coachingens fader. Han var den filosof som först använde frågan som verktyg. Idémässigt finns även mycket att hämta från både Freud och Kierkegaard.
Det är utövaren (klienten) som själv är ansvarig för sina egna val, hjälparen (coachen) ska ödmjukt tjäna, utmana och finnas till som ett stöd. I England utvecklades det till coachman på 1500-talet.
Det var då begreppet fick sin nuvarande betydelse. Någon som tar någon annan till en önskad plats. Från idrottsvärlden sprider sig nu ordet coaching inom arbetslivet. Att lyssna aktivt och ställa kraftfulla frågor är grunden.
Coaching handlar om att öka både självkänsla och självinsikt hos den som blir coachad.
John Whitmore kan man kalla den moderna coachingens fader och han brukar använda sig av fyra grundfrågor när han coachar i syfte att få människor att verkligen tänka till.
Frågorna kan bli mer komplexa genom att man lägger till orden inom parentes:
Mål – Vad (exakt) vill du (mer)?
Verklighetsuppfattning – (Precis) Hur ser det (egentligen) ut nu?
Valmöjligheter – Vad kan du göra?
Handling – (Specifikt)Vad kommer du (verkligen) att göra?
Idag är coach ingen officiell yrkesgrupp och coaching (eller coachning på svenska) en metod med lika många varianter som det finns coacher. Det finns ca 3000 coacher i Sverige idag och Sverige står för ca 2% av världsmarknaden som är i kraftig tillväxt (källa ICF/PWC, 22 feb 2008).
En av världens mest kända nu levande coacher är Tony Robbins, och i Sverige har vi Kjell Enhager och Lars-Eric Uneståhl som framgångsrikt spridit begreppet coaching, för att nämna några.
Är du som jag nyfiken på detta område – dela gärna dina tankar och följ mig här på min blogg.
Jag kommer att återkomma med mer inom området.
/Jancan001