Om stress skulle vara en sjukdom så skulle smitthälsoinstitutet varsla om epidemi, vilket dom inte gjort. Däremot är stress en faktor som orsakar allvarliga hälsorisker för väldigt många idag och diskuteras inom olika områden. Vad är det som gör att stress uppfattas och ibland anses vara en ”bortförklaring”, för många.

Att kraven är många och ibland större än vad vi klarar av idag, är troligen inte en nyhet. Vi tycker att tiden skenar iväg, vi förlorar verklighetsanknytningen och tappar känslan av delaktighet i arbete och aktiviteter som behöver göras. När vi tappar känslan av kontroll och upplever att allt går fort, vi hinner inte anpassa oss, det är då som kan komma få stressymptom. Att vi som människor har olika nivåer av stress är lika självklart som att vi alla är olika som individer. Det är därför en lika enkel förklaring till att stress ofta ses som något av en bortförklaring i andras ögon.

Personligen har jag själv upplevt stress mycket nära och även sett personer i min närhet tappa känslan av kontrollen och varit ”nära väggen”. För mig är detta ett svårt ämne att skriva om, då jag vet hur det är att stå och se hur ens verklighet rasar, samtidigt som jag ser alltfler hamnar i tron att det är stress och utbrändhet som orsakat känslan av ”icke-kontroll”, när det är den egentliga viljan som saknas.

Vad är stress? Och när uppstår utbrändhet?

I pressade situationer är vår förmåga att påverka som karakteriserar positiv stress. Höga krav som kopplas till känslan av maktlöshet leder till en upplevelse av hot. Kan vi behålla känslan av kontroll i dessa lägen, ger det oss möjlighet att förbereda oss, välja rätt strategi och bemästra kraven eller förväntningarna. Precis som våra förfäder reagerade med stress genom att fly eller slåss mot de faror som fanns då, så agerar vi idag på samma sätt mot de ”hot” vi upplever idag. Dagens hot ligger på ett helt annat plan och kroppen reagerar blixtsnabbt t.ex. när man får en utskällning av chefen, ska hålla ett föredrag på ett möte, står i bilkö, väntar på grönt ljus etc. Detta ökar vår flexibilitet och vår hälsa. På så sätt är positiv stress ok, fast bara under kortare kontrollerade perioder.

När stressen varat länge eller varit extra hög, finns risken att man hamnar i ett tillstånd som kallas utbrändhet. Att vara utarbetad är en sak, en helt annan sak är att vara utbränd. Utbränd kan visa sig i olika former som ex;

• Utmattning – både fysiskt och känslomässigt. Trötthet, Ångest, huvudvärk och sömnlöshet är vanliga symtom.
• Cynism – ett distanserat förhållningssätt till sitt arbete och till sina med människor, avskärmning och känslomässig avtrubbning
• Osäkerhet och ineffektivitet – man förlorar tron på sin egen förmåga, man får dålig självkänsla, omgivningen tappar förtroendet

När uppstår stress – och hur kan den se ut?

Om exempelvis ens arbetsplats väljer att omorganisera eller genomföra en förändring som påverkar vår egen situation på ett sådant sätt att vi inte längre ”brinner” för den arbetsuppgift som vi är anställda för, så finns det en risk för att bli utbränd.

Det vi upplever i den nämnda situationen av ”Icke-kontroll”, pekar på att vi saknar viljan i exempelvis vårt arbete. Det är ofta kopplat till att vi glömmer bort oss själva, vårt egen inre och äkthet, i vad vi vill göra, vi trampar på i våra vanliga fotspår och hoppas på att någon ska se oss. Vi upplever situationen ofta som att ”det är företag som har satt mig i den här situationen”, och anser därför att det inte är vår sak att lösa den samma. Det som är viktigt i denna situation är att se till sig själv och ställa sig frågan – är det dags för mig att gå vidare? Göra något annat? Vad kan jag göra för att ändra min situation?

Ett annat exempel är när man trivs i sitt arbete, kanske deltagit i ett projekt som varit utmanade och krävt lite mer än vad man vet och kan. Man har varit beredd att utveckla sina kunskaper genom att anta utmaningen som kräver all ens förmåga och totala engagemang. När detta förändras pga av uppsägningar, projektet läggs ner i förtid eller andra motsvarande orsaker, så sätts så väl fysiska, känslomässiga och kreativa resurser på prov.

Känslan av att förverkliga sig själv via uppgifter som ex arbete utan att få det stöd och bekräftelse som behövs, ökar också risken för att bränna ut sig. Här krävs att vi är ärliga och visar att vi vågar ta den utmaning som omställningen i vardagen kräver – fast vi behöver troligen tid, mer tid än vad just situationen tillåter.

Finns det medicin till en ”icke” sjukdom?

Ja det gör det!

Stress handlar om att se allting i en helhet och att hitta en balans mellan dina behov och din kapacitet, din familj och ditt arbete, som utgångsläge.

Orsaken till den stress du upplever är en enskild sakfråga och bör hanteras där den hör hemma, som exempelvis inom det företag du arbetar på. Att arbeta med stress som sakfråga inom företaget tillsammans med sin arbetsgivare är ett optimalt och det är viktigt att företag ansvar i personalens välmående, fast det är minst lika viktigt att vi som individer är ärliga mot oss själva och vår omgivning.

Det finns lagar och regler i Sverige idag som pekar på ansvar och skyldigheter som arbetsgivare, fast dessa pekar lika mycket på oss själva som individer att ta ansvar för vårt välmående. Rättigheterna delar vi således lika på som arbetsgivare och anställd.

En första start att börja ta kontrollen av sitt liv är att fundera på vad som orsakar all stress, skapa en medvetenhet om att man vill förändra och att övertyga sig själv att man ska lyckas. Om man har stressat flera år så kommer man nog fortsätta med det – om man inte skaffar sig en övertygelse om att man kan hejda stressandet. Först då kommer man att lyckas i att omvandla övertygelsen till ett beslut som håller. I detta är det högst lämpligt att ”bjuda in” sin arbetsgivare för att diskutera situationen som har påverkat eller orsakar stress på arbetsplatsen. För detta arbete finns även stöd och hjälp för företag och arbetsgivare att använda sig av.

Läs även; https://jancan.se/livsstil/vad-ar-och-innebar-stress/

//JanCan001, Jannica Wahlund, @jancanab.com, http://www.jancanab.com