Tidigare bakslag i form av smärta och muskelkramper/spänningar i ländrygg, höft, framsida- och baksidalår, börjar nu ge med sig. Det är närmare 3 veckor sedan som det hela kom och jag blev då under ett par dagar mer eller mindre orörlig. Fruktansvärt jobbigt med tanke på den positiva känsla jag hade i löpträningen riktad mot Göteborgsvarvet i maj.

Nu fick jag istället inrikta mig på att vila och rehabilitera kroppen under en tid, för att se dels orsak men också vad som jag behöver fokusera på i min träning för att slippa liknande missöden framöver.

Kanske kan det låta konstigt att detta kan ses som ett bakslag när man inte längre är på “elitnivå”, och därför inte behöver ta detta så allvarligt. Fast det är just det som är poängen med träning för mig. Att kunna ha styrka, stabilitet och rörlighet i min kropp som gör att jag orkar med min vardag, familj, vänner och det liv jag vill leva. Träning för mig idag, handlar inte om topp prestationer, utan glädjen och “berusningen” av att få träna och prestera med många andra. Att uppleva känslan av en stark, stabil och rörlig kropp.                                  

Just därför gläds jag över det framsteg av rörlighet i bröstryggen, som jag gjorde under helgen. Genom att träna upp rörligheten i bröstryggen, så har även ländrygg och höft börjat ge svar, och det i sin tur gör att jag nu kan ta lätta lätta små steg igen med gympaskorna på.

Små steg är också steg

//JanCan001, Jannica Wahlund, @jancan001